XL.
Roos.
Arvid Gunnarsson. David Wahlén. Anderas Åkerblom. Björn Wilhelmsson.
Arvid Sjörén. Max Eidet (K). Olle Ringi. Lukas Hag.
Rasmus Andersson. Max Sundqvist.
Avb.
Calle Halvarsson.
Max Wredelius.
Gustav Bohman.
Christian Löfstrand.
…
Invånarna i Mesopotamien. Den grekiska figuren Ikaros. Konung Karl XII. Kejsare Napoleon Bonaparte. Missionären John Chau. Fotbollstränaren Jesper Gundersson.
Den enda gemensamma nämnaren bland dessa personer är storhetsvansinne och myntandet av frasen ”Högmod går före fall”. Ett uttryck som invånarna utav den gemytliga staden Mesopotamien fick erfara, alltsedan de började med det häpnadsväckande skrytbygget Babels torn vars ambition var att bli så hög så att tornet skulle nå upp till himmelen och till Gud. Ett faktum som förargade vår fader i himmelen så att vederbörande såg att innan tornet hann bli klart så bestraffade Gud invånarna genom att giva de olika språk, så att ingen kunde förstå varandra och tvingades att skingras ut i världen.
Den grekiska figuren Ikaros som med hjälp utav sin far Daidalos, lämnade en tämligen trist tillvaro i en fängelsehåla på Kreta, via ett par finurligt konstruerade vingar av fjädrar och vax. Människor som skulle befinna sig i flykt från ett fängelse med hjälp utav ett par vingar, flygandes över dagens medelhavet skulle inte alls få för sig att berusa sig över det faktumet att de flyger och därmed vill flyga högre och berusa sig med den gudliga känslan.
Sedan finns personer som Ikaros, som vägrade lyssna på sin fars varningar, att inte flyga för nära solen då vaxet skulle smälta och sin älskade son skulle falla ned mot sin död. Säkerligen så for ett mentalt ”Vad i hela Hades håller jag på med?!” hos den gode Ikaros, medan vaxet smälte och fjädrarna brann upp utav solens sken och han störtade ned i dagens Medelhavet och gick en ond bråd död till mötes.
Konung Karl XII och Kejsare Napoleon Bonapartes framgångars som ledde till en sjuklig besatthet utav en total dominas utav Europa som enbart ledde till ond bråd död hos sina egna och som slutligen fick se sitt respektive imperium falla sönder och samman ifrån en illa åtgången bår och ifrån en gudsförgäten ö.
Missionären John Chau, som trots varningar om att det var en tämligen idiotisk ide att ta sig ut till ursprungsbefolkningen i Norra Sentinel öarna för att berika de med guds ord, fick en smärtsam lektion utav hybrisens kostnad alltmedan han klev i land på stranden vid Norra Sentinel och beskådade hur himmelen mörknade utav pilar och spjut.
Vad har den sympatiska fotbollstränaren Jesper Gundestrand gjort, för att placera sig i denna skara utav personer som har blivit upplysta utav sin egen självgodhet för att sedan falla ned till verklighetens bistra sanning? Jo, inför mötet mellan Nyhammar IF och Bjursås IK, så gick vederbörande tränare ut i lokaltidningen och berätta sina ambitioner med sitt lag. Ett lag som har åstadkommit den bedriften att hittills gått rent i division 5 dalarna, och hade storslagna planer på att fortsätta med den sviten och avgöra serien så snabbt som möjligt.
Ett uttalande som gav svallvågor genom fotbollsdalarna och dessa nyheter nådde även Bjursås IK, ett sällskap utav lärda pojkar och män som med tillförsikt noterade nyheten och insåg att det som till en början skulle bli vilken match som helst, bytte genast skepnad, där Nyhammars tränare hade iklätt samtliga utav sina spelare vingar, byggda med vax och fjädrar ifrån Kanadagäss och krävde utav de att flyga upp i skyn och beröra solen.
Publiken på den formidabla fotbollsplanen Åvallen insåg också detta faktum och gav varandra oroliga blickar medan de såg sitt hemmalag och Bjursås IK värma upp. Allting var upplagt för en mörkblå tragedi, till och med vädret spela in en symbolisk roll genom att en sensommar sol som verkade ha rört sig ett par kilometer närmare Åvallen och flåsade varma andetag emot de människor som skulle beskåda och genomlida denna potentiella pjäs utav hybris.
Bjursås IK såg laddade och fokuserade ut medan domaren fuktade sina läppar, stoppade pipan i sin mun och blåste igång den ödesmättade matchen.
Ungefär en minut i matchen så gick det på tok för de grönklädda. Då efter ett häpnadsväckande bolltapp på mittplan så kunde Nyhammar ställa om och kunde med en älgs löpförmåga kunde Jonathan Ramström driva bollen upp på vänsterkanten, vika in och spela in bollen till höger där Henrik Löfstrand kunde dunka in 1-0 i öppet mål.
En stor del utav inledningen utav denna match kunde summeras med uppgivenhet. Bjursås IK kom inte alls upp i någon form utav spelmässig nivå, där deras passningsorientering ströps av redan i backlinjen med Nyhammars höga utgångs press. Bjursås försökte finna längre bollar men dessa bollar föll oftast till blåklädda spelare som kunde hitta fram ut mot kanterna och spela in bollar i grönvitt straffområde.
En utav Bjursås mer rutinerade spelare noterade dödläget i matchen och kom på en ide ute på sin vänsterbacks position. Björn Wilhelmsson drev upp bollen ett par meter och fick syn på sin yngre motsvarighet Arvid Gunnarsson på höger sidan. Björn insåg då att om han skulle slå en fantastisk krossboll över till Arvid, så skulle vederbörande kunna vinna mark, spela in i mitten till Max Eidet som skulle sätta ut bollen till Arvid Sjörén som skulle kuta för glatta livet ned mot straffområdet och slå ett hårt inlägg till en fristående Max Sundqvist som skulle via en cykelspark skjuta in kvitteringen och Bjursås skulle ta över momentum i matchen och slutligen gå segrande ur denna batalj.
Det visade sig att denna plan var en jättebra idé men desto sämre utfört. Då Björn inte riktigt fick till träffen på sin krossboll, som landade i mitten utav planen till blåvitt ägo, som ställde om och Jonathan Ramström kunde driva bollen fram till straffområdet och dunka in 2-0 till blåvitt.
Det grönvita eländet tog tyvärr inte slut med detta 2-0 mål, utan matchen fortsatte med en grönvit krampaktighet där antydan till någon form utav spel var helt uteblivet och i stället så kunde Nyhammar ta vara på Bjursås misstag och passivitet. 3-0 uppstod på exakt samma vis som 1-0, där Jonathan Ramström gjorde exakt samma imitation på en älgs språng och spelade in till Magnus Karlberg som dunkade in 3-0 i öppet mål.
Det uppstod nu någon form utav offensiv uppryckning hos de grönvita. Efter att Bjursås kunde spela sig ur den första pressen så frigjordes yta för det grönvita mittfältet. Under ett par tillfällen så kom de grönklädda fram till blåvitt straffområde och känslan att reducera var kittlande. En känsla som blev till en ömsint och upphetsande beröring när Max Eidet begav sig ned för högerkanten och vek in i blåvitt straffområde, där hans färd fick ett regelvidrigt slut och domaren blåste i pipan och pekade med ett skönt självförtroende mot straffpunkten.
Ett självförtroende som visade sig vara ett osäkert sådant, då Nyhammar frågade domaren om han verkligen säker på sitt beslut. Tydligen så var han inte så säker på det, utan istället gick han ut till sin kompanjon ute på linjen för att dividera kring detta beslut. Utan att få någon vidare hjälp ifrån sin kompis på linjen, ty denna hade solen i ögonen och kunde inte se om Max fälldes innanför eller utanför, så ändrade domaren sitt domslut och gav frispark till ett bedrövat Bjursås som naturligtvis inte förvaltade denna frispark på ett sådant målmässigt vis som en straffspark hade gjort.
Känslan utav att de grönvita skulle lyckas med att ta ned sina flygande motståndare ned på jorden kändes minimal i och med 4-0, efter en hörna där Oskar Karlberg fick stå, till sin förvåning och sedermera förtjusning, omarkerad till vänster i straffområdet och kunde visa upp sina egenskaper genom att på volly sparka till bollen med kraften utav en hästs bakben och dunka in 4-0 till sina kompisar i blått.
Man kunde ana en viss lättnad hos de grönklädda att snart var denna mardrömsliknade första halvlek till ända. Då det fanns en lärd tro hos de grönklädda, att om det är någon gång under en match man ska ligga under med 4 bollar, så är det i halvtid. Dock så raserades denna tro och lära hos de grönklädda, efter att Henrik Löfstrand spelades fram i ett friläge och kunde placera in 5-0 och att ligga under med 5 bollar finns det aldrig någon bra tid att göra det på under en fotbollsmatch.
I halvtid så klev Nyhammar med lätta steg av planen och in i sin klubblokal med timrade väggar och gemytliga atmosfär, medan de grönvita laget begav sig till skuggan, tröståt vattenmelon och lyssnade på sin tränare Johan Kanslätt.
Med vattenmelon i magen och med Johan Kanslätts ord i minnet så spelade Bjursås IK upp sig till andra halvlek. Bjursås kom samman, och minimerade riskerna i sitt spel och kunde därpå utöka sitt bollinnehav. Bjursås kunde spela sig ur Nyhammars press och vända upp i planen och gå upp till anfall, också så kunde man utnyttja ytor uppe på kanterna, där de kunde driva sig upp i en bättre utgångsposition och leverera längre bollar till forwards. Ett par chanser uppstod, men tyvärr för grönvitt håll så blev det aldrig farligare än att det blåvita försvaret kunde avvärja det grönvita spelet. Känslan var att det fanns en heder att försvara hos de grönklädda och med den känslan i åtanke så är det min ödmjuka åsikt att säga att Bjursås genomförde en bra andra halvlek. Det kändes som att det inte fanns någon realistisk chans med att vända ett 5-0 underläge till seger för de grönklädda, och om det fanns någon liten möjlighet så stampade Nyhammar sönder den möjligheten genom att via en hörna göra 6-0 i matchens slutskede.
Det grönvita laget tvingades istället att bevittna Nyhammars IF färd mot solen, och i stället för att bränna sig och dundra ned till verkligheten, så flög de vidare mot och runt solen, för att sedan flyga tillbaka ned till Åvallen, men en inkasserad seger mot Bjursås IK.
Vid pennan.
Johanna Frändens okände kusin.
