FK Romme Krona – Bjursås IK
2-2 (1-0)
1-0. Rasmus Andersson.
2-1 Filip Lyck.
Roos
Arvid Gunnarsson. Christian Löfstrand. Filip Lyck (K). Björn Wilhelmsson.
Arvid Sjörén. Max Eidet. Olle Ringi. Lukas Hag.
Rasmus Andersson. Max Sundqvist.
Avb.
Dennis Hermansson.
Mats Berglund.
Donga (!)
När jag anlände till Romme, denna dag i slutet utav majmånad, så drabbades jag utav ömsint medlidande. Känslan kom ifrån vetenskapen att jag nu hade kommit till ännu en stadsdel som en gång i tiden var en egen tätort och centralort i Stora Tuna landskommun, men som nu får helt enkelt finna sig som en i mängden utav alla stadsdelar och byar i Borlänge Kommun.
Visst så kan invånarna i denna stadsdel sträcka på sina ryggar med vetenskapen att de har Romme Alpin, travbanan, en flygplats och inte för att förglömma, en bandybana med en lågt hägnade belysning och som ger ett gulaktigt sken över bandyplanen. Men visst. Om man tänker på vad man kunde ha haft istället så är det klart att den insikten väger tungt över axlarna. Tänk om Dalaregementet skulle istället återuppta det anrika Rommehedslägret istället för regementet i Falun?
Jag kan spekulera i att invånarna i denna stadsdel hellre skulle se Rommehedsslätten skulle nyttjas till det ändamål som den hade en gång i tiden, än att den nu är ett fredat naturreservat, där dåtidens soldater ändlösa trampade och marscherande har givit slätten en mycket unik vegetation där diverse kryp finner det alldeles förträffligt att bosätta sig i.
Men det finns ett par herrar i denna stadsdel som valde att acceptera faktumet att dem inte längre är någon centralort, eller att Falunregementet skall återinstalleras som regemente och inte Rommehedslägret och väljer att visa största förståelse för länsstyrelsens beslut att göra Rommehedsslätten till ett naturreservat till vegetationens och krypens stora glädje. Dessa herrar accepterade allt detta och valde istället göra någonting nytt, i form utav att starta ett fotbollslag och hedra dåtiden genom att döpa sitt lag till FK Romme Krona.
Dagen till ära så skulle detta lag möta Bjursås IK som anlände till Tunets IP med ett stukat självförtroende efter att ha blivit besegrade i derbyt mot Sundborns GOIF, och vad truppen anträffade så hade en del skador och sjukdomar tvingat Bjursås IK att bara ställa upp med 3 avbytare denna match, varpå även Donga, som inlett denna säsong som lagets massör, vilken roll han genast blev av med efter att det hade uppdagats att vederbörande hade använt sig utav ortodoxa behandlingsmetoder med egengjorda salvor som gav ohyggliga biverkningar, satt alldeles förskräckt på bänken som utespelare.
FK Romme Kronas förutsättningar kanske inte heller var de bästa. Då de kom ifrån en föga smickrande förlust med 4-0 mot Amsbergs SK.
Jag hade förväntat mig en jämn match på förhand, med tanke på bägge lagens formkurvor och placering i tabellen. Men när domaren blåste igång matchen så stod det klart för mig att detta inte alls skulle bli någon jämn tillställning. Romme Krona ägde tillställningen i form utav bollinnehav och målchanser. En högt stående backlinje med hårt löpande yttrar fick det grönvita försvaret att arbeta hårt för att hålla sin nolla intakt. När Bjursås fick tag i bollen så klev Romme på med hård press på bollhållande, vilket gav Bjursås inget utrymme för att idka sin omtalade passningsfilosofi. Jag tittade mig omkring bland de lilaklädda sympatisörerna.
Publiken på slänten vid Tunets IP solande sig i eftermiddagssolen och såg ut att må alldeles förträffligt. Jag fortsatte att titta omkring och tycktes se den gamla bandyprofilen Pelle Fosshaug ståendes vid skogsgläntan och letades efter bandybollar. Han hade avbrutit sitt letande efter frusna apelsiner och stod med ett leende och förväntade sig med de övriga sympatisörerna för det lilaklädda laget ett fotbollsmål som skulle bringa lycka i deras vardag. Och ett mål skulle de också få bevittna, fast inte så som de hade förväntat sig.
Då Bjursås lyckades avvärja ett lilabeklätt anfall, där Lukas Hag och Max Eidet visade fin förmåga att passa varandra, därefter kunde sätta en djupledsboll till Max Sundqvist, som drev ned mot mål och när det såg ut att både Max och boll skulle springa över kortlinjen så passade han i sidledes till Rasmus Andersson som kunde skjuta 0-1 till Bjursås.
Ett kollektivt ” Vad i hela helvete ” for över alla lilaklädda spelare och sympatisörer med detta lag. Med målet så var känslan att Romme Krona var både mentalt och fysiskt slut och bedrövade, vilket gav slutet på första halvlek en mer öppen prägel, där bägge lagen lyckades skapa chanser via omställningar.
Andra halvlek var en mer uppiggande historia, sett ifrån grönvita ögon. Där det grönvita laget spelade med ett gemytligt lugn och bollen behölls inom laget. Ett par lägen uppstod och där och då så var känslan att det var de grönklädda som skulle utöka sin ledning, tyvärr så hölls sig denna fina inledning utav andra halvlek i ungefär 7 minuter innan Romme Krona återigen tog över spelet.
Bjursås försvar fick genomlida helvetes alla plågor för att behålla sin ledning, där Romme Krona visade en hänsynslöshet i sin press och kunde sätta bollar ut mot hårlöpande yttrar som dundrade in inlägg mot framrusande fyrtorn i straffområdet. Bollar rensades undan i vild förtvivlan och när försvaret inte lyckades värja sig emot den lilabeklädda mardröm som hemsökte de grönvita gentlemännen, så visade Roos i målet en imponerade akrobatik, som om han hade varit iklädd i en grön gymnastikdräkt så skulle han dagen till ära kunna sparka in dörren till valfri gymnastiksal och kliva in i vilket gymnastiklag som helst, och räddade Bjursås IK flertalet gånger. Men till slut så kvitterade FK Romme, efter att bollen inte lyckades rensas undan ur grönvitt straffområde, och de lilaklädda herrarna kunde skjuta in bollen bakom en chanslös Roos i målet.
Matchen fortsatte med att Romme behöll bollinnehavet och visade en ork som verkade oändlig. Men Bjursås försvarade sig tappert och kunde slå tillbaka med omställningar mot FK Romme Krona. Matchen började lida mot sitt slut och de grönkläddas omställningar började att ge mer och mer frukt. Efter att en, enligt en sympatisk domare iklädd i rött och med en ljummen personlighet, regelvidrighet uppstått till vänster om FK Rommes straffområde så tilldelades en frispark till Bjursås IK. Filip Lyck marscherade fram och fattade tag i bollen, då det rådde inget tvivel om vem som skulle förvalta denna frispark, och där och då hände otroliga ting.
Då jag ifrån slänten kunde notera en blick från Filip Lyck till Max Eidet, vilken blick sa. ”Hård låg boll mot högra stolpen.” Jag tycktes även notera att Max nickade förstående till Lycks blick och intog en lämplig position för att förvalta Filip Lycks frispark. Domaren blåste i pipan och Filip Lyck tog sats, sprang fram till bollen och sköt.
En frispark som sänkte ett förvånat ansiktsuttryck hos samtliga närvarande på Tunets IP. Då istället för den tysta överenskommelsen som Lyck och Eidet kom överens om, så sköt Lyck bollen högt och knorrade in bollen intill målvaktens stolpe och in i mål.
Ett grönvitt jubel och lilabeklätt nattsvart bedrövelse utvecklade sig över Tunets IP och nu blev det liv i luckan på den grönvita avbytarbänken. Taktiska justeringar beordrades från Johan Kanslätt, en ännu mer defensiv prägel sattes i verket. Det grönvita laget uppmanande varandra att hålla defensiven och hålla ut denna ledning. Med stolthet och seger i blicken så såg de grönvita gentlemännen ut att vara redo att anta denna uppgift, att rida ut den annalkande stormen i 10 minuter och sedan kliva av Tunets IP som segrande.
Allting kändes bra, till domaren blåste igång matchen igen. Och ungefär 27 sekunder hann gå innan FK Rommes hårdlöpande ytterback kunde komma runt på högerkanten, slå in en boll som gick som en flipperkula över både gröna och lila ben och till slut in i mål.
En kollektiv suck uppstod hos de grönvita, medan FK Romme vittrade seger och publiken på slänten satt nu på nålar medan de såg hur Romme fortsatte att komma upp till grönvit planhalva, men det grönvita försvaret höll sig starkt och kunde avvärja Rommes planer på att kliva av Tunets IP med 3 poäng.
Domaren blåste av matchen, och trots att poängen fördelades broderligt mellan lagen, så var känslan att FK Romme Krona förlorade 2 poäng och Bjursås IK vann 1 poäng.
Min magkänsla sa till mig där och då att de känslor som kan uppstå efter att ha haft en seger inom räckhåll men sedan tappat den skulle uppstå både på plan och bland publiken på Tunets IP. Jag letade bland mina bandynminnen och började med orolig blick leta efter Pelle Fosshaug och funderade på vilket vis han skulle ge utlopp för sin frustration.
Men jag hade fel. Pelle hade återupptagit sin sysselsättning med att leta bandybollar.
Lagen visade varandra största ödmjukhet och respekt och tackade av varandra och vandrade av fotbollsplanen på Tunets IP, med vårsolen i nacken och med Rommehedsslättens höga gräs vajande i vinden.
Extra plus.
Roos.
Rasmus Andersson.
Max Sundqvist.
Vid pennan.
Första sekreterare vid Rommehedsslättens vänner.
