Åker.
Stitt. Sjögren. Wahlén. Boman.
Andersson. Lyck (K). Ringi.
Sundqvist. Carlsson. Hag.
Avbytare.
Roos (MV)
Strand.
Eidet.
Aspgren.
Hermansson.
…
Man vet aldrig vad man kommer att få uppleva när man ger sig iväg för att titta på fotboll.
Det är lätt att fantisera sig iväg till en fotbollsmässig utopi, när man anländer till en fotbollsplan, vars frodiga gröna grässtrån fortfarande är våta efter en natts regn och små gröna grässtrån hänger sig kvar på ens skor, som skeppsbrutna på en livbåt, medan man vandrar för att ställa sig intill en sponsorskylt, där lokal handel stoltserar med sitt namn och ger möjlighet att låta det lag som man ska titta på bedriva sin verksamhet för att låta barn, unga och vuxna ägna sig åt det de älskar allra mest.
Någon fotbollsmässig utopi upplevde jag inte när jag blev tvungen att likt en kraftigt överviktig säl ta mig igenom, under stora våndor, ett hål i ett metallstängsel som inhägnade en utav alla fotbollsplaner ute vid sportfältet i Borlänge. Efter att jag hade tagit igenom den helvetiska entrén så var jag tvungen att sätta mig på huk och känna på planen. Jovisst var det en gräsplan IF Tunabro U – Bjursås IK skulle spela på, men vid en första anblick likande gräsmattan en härlig grusplan som plansköterna hade gjort enkelt för sig och målat grön.
Det var helt omöjligt att sia om hur den första halvlekens skulle arta sig. Redan vid avspark så lät sig Bjursås inspireras utav de stora fotbollsligorna genom att slå en långboll ned mot Tunabros mål, vilket höll på att sluta i en grönklädd eufori och ett rödklätt elände efter att det var ruskigt nära ett självmål. Genom detta inledande scen så tog Bjursås IK över kommandot. Tunabro hade förskräckligt svårt att spela sig fram, utan att bli av med bollen och fick försvara sig för glatta livet. Kanske var det ett obefogat självförtroende som utspelade sig hos det grönklädda laget.
Det stod klart att Tunabro sakande, som en del U-lag ständig lider utav från match till match, den kollektiva sammanhållningen medan de grönklädda kunde spela sig fram, gå till anfall och återerövra boll högt upp på Tunabros planhalva. De grönklädda började att sänka den försvarsmässiga garden i den offensiva anstormningen, och även jag som en enkel beskådare utav detta fotbollsspektakel, började resonera huruvida försvarspelets egentligen är värt under en fotbollsmatch. Men det skulle visa sig att det Tunabro sakande kollektivt så kompenserade de upp det via individuella prestationer. Dessa individer var målvakten Adam Hedin och yttern Fredrik Lamell. Utifrån så såg dessa två gentlemän inte mycket ut för världen, kanske så utmärkte sig Adam Hedin sig något då han valde att ställa sig i mål utan målvaktshandskar. Men tillsammans så utgjorde de kraftiga hot emot den grönklädda försvarslinjen. Då under spelets gång så kom Tunabro på en möjligtvis revolutionerande fotbollsteori. Detta genom att strunta helt och hållet att spela bollen på egenplanhalva med sina utespelare och istället låta målvakten, som naturligtvis visade sig hade de bästa fötterna i både hemma och borta laget, slå fantastiska krossbollar ut till Fredrik Lamell och ifrån sin position kunde antigen dundra fram mot grönklätt straffområde eller spela fram bollen vidare upp på offensivplanhalva.
När denna taktik gjordes offentlig så utgjordes en svängning matchbild där lagen bytte chanser med varandra. En viktig brytpunkt för halvleken var vid Bjursås 1-0 och 2-0. Målen som det ena kom på hörna som David, som genom fotbollsrykten har genomgått KBT behandling för sin fobi för att nicka bollar, kunde nicka in, och Max Sundqvist som kunde sno åt sig bollen efter ett misslyckat uppspel och kunde kuta som en förälskad älgtjur och dunka in 2-0 i matchen. Där och då så tycktes det att Tunabro inte ville spela fotboll längre, Bjursås kunde finna längre och längre kombinationsspel och finna mer och mer lägen medan Tunabro fortsatte att praktisera sin fotbollsteori om att det räcker med en målvakt med fantastiska fötter och en ytter. Trots att spelövertag så slutade första halvlek med en 2-0 ledning till Bjursås och det enda notabla händelsen från slutskedet utav första halvleken var att när domaren blåste av till halvtidsvila så blev Lukas Hag så lycklig över att sitt lag ledde med 2 bollar så att han sköt iväg matchbollen långt bort från planen, till Tunabros och tillika matchfunktionärernas stora bestörtning.
Om första halvleks avslut var en svängig historia med en ordentlig mersmak för Bjursås IK, så utvecklade sig matchbilden i andra halvlek till en usel historia där ingen utav lagen inledningsvis spelade någon vidare fotboll, utan där lägen uppstod genom varandras misstag.
Trots att misstagen blev för fler och därmed så kunde Tunabro visa upp ett fotbollsspel som inkluderade fler än två medspelare, så var känslan att trots den inledande uselheten så var det grönklädda Bjursås som hanterade situationen bäst. Detta var till Tunabro plockade fram ett äss ur sin imaginära rockärm. In på planen kom deras hårdskjutande fotbollskanon Alexander Karlsson, som kunde visa sina kunskaper med att skjuta som just en mindre kanon. En uppvisning som resulterade i ett hårt och för ovanlighetens skulle i dessa divisioner, välplacerat skott som hamnade bakom Christoffer Åker och 1-2 var ett faktum.
Den obskyra kontroll som de grönklädda hade fram tills Tunabro reduceringsmål var nu som bortblåst. Spelet öppnade upp sig rejält och känslan att detta skulle på ett spektakulärt vis gå åt helvete för dem grönklädda uppenbarade sig. Men i tider utav tvivel, så kan man alltid förlita sig på långhårig rutin. För när Tunabro rullande fram sin kanon till fotbollspelare, så släppte Bjursås IK loss sin gamla trogna springare Dennis Hermansson som noterade matchbilden och gjorde ett sakligt beslut genom att ställa sig i motståndarnas straffområde och invänta rätt tillfälle att agera. Vilket dröjde ett tag, då även fast spelet öppnade upp sig så var det inte mycket lägen som resulterades. Men till slut, så slet sig Max Sundqvist sig fri och sprang in i straffområdet och lyckades få en känslomässig ögonkontakt med Dennis Hermansson. Ett fotbollsmässigt tycke uppstod och Max spelande in till Dennis som med en rutinerad fotbollskonstnärs känsliga penseldrag tofflade in 1-3 till Bjursås.
En omedelbar frid lade sig över den grönmålande grusplanen. Lycka och glädje for genom de grönklädda spelarna som kunde känna ett förlösande tillstånd, där de grönklädda har genom ett ex antal matcher alltid haft stolpe ut som har resulterat i, trots bra spel och mängder med lägen, kryss eller förluster. Men det var då själva fan att de grönklädda inte klarade av att bibehålla fokus. Då, med en stor överdrift ifrån nämnda skribent, omedelbart efter Bjursås ledningsmål, så tilldömdes Tunabro en frispark, och naturligtvis så fick det grönklädda försvaret det otroligt svårt att få iväg bolleländet, och naturligtvis så kunde Tunabro ta tillvara på kalabaliken i grönklätt straffområde och dunka in 2-3 reduceringen, och vid detta tillfälle så beslutade sig Tunabro att helt plötsligt spela frodig och elegant anfallsfotboll. Med verkligheten hårt slagen i ansiktet så insåg de grönklädda att segrar är ingenting de får grattis och avslutade denna match med att försvara sin ledning med näbbar och klor.
Ett par minuter senare, som för grönklätt sympatisörer kändes som en 3 ½ timmes lång skräckfilm, så förkunnade Ahmed Mizher att Bjursås IK efter mycket om och men stod som segare i denna match.
När man pratar om fotbollsutopier, där daggvåta fotbollsplaner är en scen för unga drömmar om ett liv i fotbollens tjänst och även en scen för krossade fotbollsdrömmar, så var detta kanske inte en match som kommer, rent fotbollsmässigt att kategoriseras som en utopi. Men helheten. Att se ett bättre lag möta ett, kanske för dagen, sämre lag kampa på en stenhård fotbollsplan i utkanten utav Borlänge, och se hur det enkla spelet med att sparka in en boll in i motståndarens mål förvandlas till någonting helt annat. Den enkla leken blir till den allvarsamma pjäsen där alla känslotillstånd får plats under 90 minuter som mynnar ut till två slut. Ett lycklig slut, och ett tragiskt slut.
Och medan jag ser de grönklädda tar sig ned på knä, och likt ett tåg utav stönande grisar, för att kräla sig ut genom hålet i stängslet och vidare mot omklädningsrummet så kan jag bara inse, att Bjursås IK sannerligen var värda denna seger
Vid Pennan.
Peter Antoine. Åldrad fotbollstränare, förre detta expertkomentator på TV4 tipslördag.
