XL.
Roos
A Gunnarsson. D Wahlén. C Löfstrand. B Wilhelmsson.
G Boman. O Ringi. R Andersson. L Hag.
M Sundqvist. F Lyck (K)
Avb
A Sjörén.
W Strand.
M Berglund.
Det var med ett stort intresse som jag hade begett mig till Gyllevallen i Borlänge för att ta del utav det fotbollspektakel som skulle utspela sig mellan IF Tunabro U – Bjursås IK. Själva tabell läget, där en vinst för respektive lag innebar en gemytlig klättring i tabellen, kittlande men mestadels utav mitt intresse berodde på det lilla avslöjande som ägde rum i matchreferatet ”Början på slutet” mellan Bjursås IK – Smedjebackens FK, där reportern, som nu står åtalad för förtal och spionage, hade delgivit att Bjursås lagkapten Filip Lyck inför varje säsongstart högljutt insisterat på att spela toppforward istället för mittback till Bjursås IKs tränarstab, och rykten på bygden hade gått att inför denna omgång så skulle Bjursås lagkapten eventuellt få chansen att spela på sin naturliga roll som offensiv galjonsfigur.
Det gick ett sus genom publiken på Gyllevallen medan Bjursås IK värmde upp och Filip Lyck spenderade mestadels utav uppvärmningen genom att träna halvpiruetter och yttra frasen ”Siu”. Suset övergick till en förväntansfull tystnad, medan respektive lagen ställde upp och Filip Lyck ställde sig längst upp med Max Sundqvist och rullade igång denna match.
Trots detta så var det Tunabro som inledde matchen bäst där det framkom att det fanns ett mer övergripande lugn hos hemmalaget än hos gästerna. Hemmalaget hade fler anfallsvapen som gav de betydande målchanser mot ett bortalag som försvarade sig väl, men som visade prov på ineffektivitet i uppbyggandet utav sitt anfallsspel. Tunabro förlitade sig till en början på att på en handfull utav sina offensiva pjäser vilka hittades fram via långbollar och kunde etablera oroligheter framför grönvitt straffområde. Men de grönklädda kunde hålla sitt straffområde någorlunda fredat ifrån ett rödblått mål, men hemmalaget kunde finna passningar i Bjursås omställningar, där det grönklädda laget öppnade upp sig mellan lagdelarna och kom alldeles för långt ifrån varandra. Ett faktum som höll på att straffa sig ordentligt för de grönklädda, när Tunabro fann fram till Mohamed Said Ahmed, som på ett mycket graciöst vis kunde knöla och tråkla sig igenom det grönvita försvaret ifrån höger, driva från kanten mot mål och spelade snettinåt bakåt, men Roos stod för en mycket fin räddning och kunde se till att hålla sitt lags nolla intakt. Bjursås började finna sig mer tillrätta i matchen och kunde äta sig uppåt i planen och etablera anfall. I form utav hörnor och inkast så samlade sig det kortvuxna grönklädda laget och förberedde sig på en kamp i luftrummet.
Det skulle dock visa sig att Bjursås hetaste målchans inte skulle komma ifrån någon nick, men efter ett långt inkast som rensandes i vild förtvivlan ifrån Tunabro, men i stället för att nå det tillfredsställande ingenmanslandet, så for bollen högt upp i luften och likt varenda spelare i bägge lagen plötsligt blev livrädd för att nicka, så uppenbarade sig Olle Ringi som efter lite om och men fick kontroll på bollen och dunkade iväg ett tungt skott, som tyvärr gick tätt över.
Det kändes där och då att de grönklädda trivdes alldeles ypperligt på Gyllevallen, men det for en frustration uppe på ståplats, där den sakkunniga bortasupportrarna undrade varför de grönvita inte värderade sitt bollinnehav mer? Istället, efter en stunds bollägande, så tjongade man iväg bollen upp på ensamma forward och de stackars anfallarna springa livet ur sig efter bollen för att sedan gå förlorad ur den striden och de grönvita tvingades försvara sig.
I halvlekens slutskede så ordnade Tunabro fram en hörna. En hörna som de grönklädda lyckades rensa undan, halvvägs, då bollen kom ut igen på hörnläggaren som la in bollen igen, till en fristående Erik Stubbans Julin, som kunde nicka in 1-0 till sina rödblåa kompisar.
Ett resultat som Erik Stubbans Julin kunde med sina rödblå kompisar glädjas sig åt ända fram till halvtidsvilan och som i en direkt känslomässig motsats så gick Bjursås IK av gyllevallens stenhårda gräsmatta, för att uppsöka skugga, vatten och tröst hos sin tränare Johan Kanslätt.
Med några byten och vissa positionsförändringar så tillhörde andra halvlek till stora delar Bjursås IK.
Det märktes att tränare Johan Kanslätts vaksamma blick hade funnit en del brister hos IF Tunabro som de grönklädda laget genast tog vara på. Bjursås IK ägde bollinnehavet och istället för att krångla till saker och ting via mitten i en förhoppning att nå offensiv lycka, så vände de grönklädda blickarna åt kanterna och noterade ändlösa möjligheter för både en grönvit kvittering och ledning. Wille Strand kom in till andra halvlek och visade prov på en ömsint bollbehandling och, till IF Tunabros stora förskräckelse, visade den unge Wille Strand även ha berikande kunskaper genom att springa fort samtidigt med kontroll på bollen. Dessa kunskaper satte Wille genast på prov. Gång på gång så kom Wille fram och kunde spela in bollar på Bjursås IKs forwards. Ett inlägg letade sig fram till Lukas Hag, som på ett besynnerligt vis lyckades spela fram till Rasmus Anderson som stod helt omarkerad i höjd med straffpunkten. Rasmus lade bollen till rätta och dunkade iväg ett tillsynes hårt och välplacerat skott, och jag var inte ensam att tro att där och då så skulle den grönvita kvitteringen komma och att en fantastik händelseutveckling skulle sättas i rörelse där de grönvita skulle ha vänt ifrån underläge till seger.
Men var det inte helvete då, om inte IF Tunabros målvakt Hussain Arsalan skulle få för sig att göra året räddning där och då. Trots det uteblivna målet så visade de grönklädda prov på tålamod och fortsatte att komma fram till lägen. Men trots fina lägen, där både hörnor, inlägg och skott både inne i straffområdet och utanför så ville bollen inte bekanta sig i maskorna bakom Hussan Arsalan. Ett förtvivlat faktum som tog ut sin rätt på det grönvita laget, det syntes att de grönklädda hade arbetat hårt under en lång tid i andra halvlek för att nå en kvittering, och spelet började att bli alltmer öppet för bägge lagen. Någonting som IF Tunabro lyckades utnyttja på det mest gynnsamma fotbollsmässiga vis. Via en omställning så skickades en förlupen djupledsboll ned till vänster på grönvit planhalva, där Tunabros Mohamed Said Ahmed uppenbarade sig som en mardröm för det grönvita försvaret, vederbörande kutade som en tok och lyckades vika in i straffområdet och toffla iväg en obskyr blandning utav skott och pass, till Rami Rasho Khader Hassan, som hade noterat sin kompis offensiva åttaganden och ställde sig och väntade vid den högra stolpen och sköt in 2-0 till sina kompisar i rödblått.
De grönklädda gjorde en sista kraftsamling, men med en utebliven ork och med en bänk som led utav diverse kroppsliga defekter, så saknades den riktiga tyngden för att komma ikapp. En handfull lägen uppstod åt båda håll, där Tunabro hade möjlighet att ha ihjäl denna match på ett mycket otäckt vis via ett friläge, men Roos stod för en mycket viktig räddning i matchens slutskede och de grönkläddas jakt på en poäng fortsatte. Det öppna spelet åt båda håll gav Bjursås IKs springglade gosse Lukas Hag inspiration om den fotbollsmässiga tillvaron på Gyllevallen. Lukas lyckades bryta sig loss på vänsterkanten och dundrade ned mot mål, likt en vältränad kanonkula dundrade han fram och slet med sig stora delar utav Tunabros försvar, och inte nog med att vederbörande är duktigt på att springa med boll, Lukas visade även prov på en avundsvärd spelintelligens genom att spela ut till Gustav Boman som hade letat sig upp och slog ett inlägg till Rasmus, som kom högst upp på bollen men Tunabros målvakt fick återigen ge det grönvita laget stoft till mardrömmar genom att rädda Rasmus nick.
Under likande omständigheter, fast denna gång så spelades bollen in i mitten istället för ut på kanten, så uppenbarades sig Filip Lyck med bollen utanför straffområdet, och likt ett spöke uppenbarade framför den rödblåa baklinjen, så laddade herr Lyck på med ett skott som dunkades iväg och letade sig ända fram till en skrämd Rami Rasho Khader Hassan som lämnade en retur till Rasmus Andersson, som kanske också blev överraskad över läget han fick, då Rasmus inte fick till någon träff på lädret och bollen seglade över likt en Kanadagås på väg till en badbrygga och göra livet surt för badgäster runt om i Borlänge.
De grönklädda spelarna tittade uppgivet på rättskiparen i en ljusblå domarskrud, som kunde förkunna för samtliga spelare på Gyllevallen att dagens match i division 5 dalarna var nu slut.
Det grönklädda laget klev av Gyllevallen med en berövad blick. Vilket var en befogad känsla, då om känslan över en matchbild skulle spela någon som helst roll, och sett till antalet brända lägen, så är det min ödmjuka och opartiska uppfattning att Bjursås IK förtjänade åtminstone en poäng i detta fotbollsspekakel, men magkänslor ger inga poäng i fotboll. Ett faktum som förtydligades när jag hörde ett nedstämt ”Siu” ur det sorgsna lämmeltåget.
Extra plus.
Wille Strand.
Gustaf Bohman.
Lukas Hag.
Filip Lyck.
Vid Pennan.
Simon Banks okände tremänning.
